söndag 18 juni 2017

Happy Father's Day!

Här i USA är det Father's Day idag. Fars Dag. Pappas. Det firas men är inte lika stort som Mother's Day är här.

Vi har inga direkta planer för dagen faktiskt. Inte mer än att en av mina bästa vänner från Sverige ska göra en blixtvisit hos oss ikväll, men det har ju inget med Father's Day att göra.

Frukost är dock inhandlad men föremålet för den sover fortfarande och det känns lite elakt att vecka upp honom. Så vi väntar väl lite till. I övrigt har jag ingen present. Fast jag tankade M's bil i morse (när jag handlade frukosten) så det kanske kan räknas som en bra Fars Dags present....???

fredag 9 juni 2017

En 9-åring i familjen

Så var det återigen dags för en födelsedag. Denna gång fyllde Storasyster år. Sista gången ensiffrigt. Kan inte fatta vart tiden tar vägen! Eftersom hennes födelsedag inträffade en söndag kunde vi fira henne under dagen. Inget stort kalas eftersom hon istället valt att få åka till Universal Studios med en kompis och gå på The Wizarding World of Harry Potter om en månad. Men vi firade lite ändå. Först familjemys och sedan kom våra närmaste vänner på eftermiddagen. Det blev en riktigt lyckad födelsedagen och 9-åringen var otroligt nöjd på kvällen. Nedan är bilder från födelsedagen.

Paketöppning i soffan


Födelsedagsfrukost med nybakade bagels. Är man en New Yorker Girl så är man, oavsett var i världen man bor...


Självklart grattades det även från Sverige!


På eftermiddagen dukade vi fram lite smått o gott att bjuda våra vänner på när de kom för att fira Storasyster. Ingen tårta utan mer lite blandade sötsaker och frukt.


Födeselsedagsfikat intogs på uteplatsen


Ett gäng glada vänner

De här två alltså....


Syrror


Roar! Lillebror demonstrerar hur en T-Rex kommunicerar




De biltokiga småbrorsorna. Här pratandes i telefon


Småsyskonen fick hålla till ute hos oss vuxna, medan de stora barnen stängde in sig i Storasysters rum och gjorde hemliga saker


Man kan ju alltid försöka kika lite...


Inte helt lätt att ta reda på vad som försiggår där inne


Men är man envis nog kanske kanske kanske det går....


Vad som verkligen hände inne i det hemliga rummet: en Filmproduktion!


Här planeras det


Så småningom får vi se Trailern till den kommande filmen. 


Premiärvisning!


Efteråt mottog de stolt jublet från den mycket överraskade och imponerade publiken! En av filmmakarna var lite ledsen när fotot togs eftersom det då närmade sig hemgång och filmteamet hade förstått att man inte kunde göra färdigt filmen förrän senare. Men i övrigt var det mycket glada, stolta och uppsluppna filmmakare!

Helt ärligt var jag otroligt imponerad. Att de kunde fixa denna lilla trailer helt själva, utan någon som helst hjälp från oss vuxna (som om vi skulle kunna detta...haha, men ändå...). De planerade historien, fixade sin rekvisita, klurade ut hur iMovie verkar fungera och jobbade med detta superintensivt. Allt på mindre än två timmar. Och detta utan att det blev några som helst bråk eller konflikter heller. Supersammarbete. Otroligt tycker jag! Vilken kreativitet. Vilken glädje. De här ungarna är så fantastiska och de har alltid så himla kul ihop. Nu var ju problemet att de ville jobba mer med filmen. De hann ju "bara" med trailern. Så ett nytt datum är nu inbokat i våra kalendrar där Produktionsbolaget" ska träffas och göra färdigt filmen.

Som sagt, Födelsedagsbarnet var mycket nöjt med sin födelsedag och hon har dessutom Harry Potter att se fram emot. Som en superextra bonus. Det är för övrigt självaste regissören i film teamet hon ska åka dit med. Själv har jag inte riktigt smält att det faktiskt gått 9 år sedan hon kom till oss. Nästan ett decennium. Det är vårt att greppa som förälder tycker jag. Roligt och vemodigt på samma gång det här att se sina barn växa upp och bli stora. Eller som en av mina kollegor uttryckte sig, "When my daughters became 9, I cried since nine years is a milestone because that means it is about half way until they move to college". Himmel! 


fredag 26 maj 2017

Två födelsedagar

Igår skulle min pappa blivit 81 år om han levt. Det känns helt surrealistiskt att tänka på. Eftersom han dog relativt ung så är det ju jag minns honom. Kan inte föreställa mig hur han skulle varit eller sett ut i sina 80. Det går bara inte. Om ni undrar så gjorde jag inget särskilt alls till minne av honom igår. Mer än att jag tänkte lite extra mycket på honom. Han lever på många vis kvar inom mig, och det räcker gott. Jag behöver inte särskilt många andra ceremonier eller så. Iallafall inte längre. Det var mer sådant de första åren efter hans död. Men nu finns han mest bara där. I mina tankar. Ibland pratar jag lite med honom, ibland är det bara ett minne som glimtar förbi. Vissa perioder tänker jag mer på honom och andra nästan inte alls. I höst blir det 25 år sedan han försvann. Den tanken är också overklig. Liksom lite svindlande. Så många år. Jag har levt fler år utan honom än vad jag levde med honom. Hans frånvaro är sedan länge en naturlig del av mitt liv. Konstigt. Men så är det.

Och idag är det min mammas födelsedag. Jo, de fyllde år dagarna efter varandra, mina föräldrar. Lite lustigt. Jag minns än hur man först gick ut och plockade blommor i trädgården, tidigt den morgonen då pappa fyllde år. Och sedan dagen efter plockade man nya igen. Fast till mamma. Majmorgnar. I mitt minne är det alltid daggvått gräs och sol som ännu inte börjat värma luften. Träskor på fötterna. Som klapprade lite sådär mjukt när man gick över trätrallen från altandörren på väg mot gräsmattan. Björkar i ljusgrön slöja och koltrastar som sjunger sådär som bara koltrastar kan. Sedan in igen. Kaffedoften som spred sig i köket. Blommorna satte man nästan alltid i en blå- och vitrandig liten knubbig vas. Egengjorda presenter inslagna i prassligt papper.

Eftersom vi inte kan fira mamma på plats i Sverige har jag skickat blommor. Från oss alla. Jag hoppas de kommer fram som de ska. Om du läser detta mamma så önskar jag dig en riktigt fin födelsedag!

På San Diego vis så grattar jag med en blommande kaktus här på bloggen. Fast blommorna jag skickade via blomsterhandeln hemma i Sverige var orkidéer.


måndag 22 maj 2017

Var finns tiden nuförtiden?

Okej, det är helt enkelt så att jag inte hinner med att blogga längre. Tiden bara FINNS INTE. Eller ibland finns den men inte orken. Eller lusten. Vet inte riktigt men just nu känns det som om allt flyger runt i 200 knyck minst. Det är jobb, skolevent, nattningar, matlagning, Svenska Skolan, dagisaktiviteter (som vi knappt hinner med eller tar oss tid till vilket är ett ständigt dåligt samvete.... kanske typiskt "andra-barnet-syndrom"???), mer jobb, vardagssysslor som måste göras, så var det ju lägenhetsförsäljningen i Stockholm vilken som tur var är över nu. Nästan i varje fall... En del praktikaliteter kvar såklart men vår gamla lya är iallafall såld. Sedan försökte jag få igång någon slags rutin på att börja springa igen, men det haltar mest. Kom igång ett tag, men nu är det återigen två veckor sedan sist... Alltid så mycket som kommer emellan! Jag veeeet det är ingen ursäkt. Hoppas koma ut imorgon igen.

I helgen var vi iallafall och såg U2 när de hade sin Joshua Tree 2017 konsert i Pasadena. Rose Bowl Arena. SÅ mycket känsla. Historia. Mäktigt. Fantastiskt. Ja, GALET BRA! Ska försöka hinna och orka skriva lite om denna magiska upplevelse senare. Min födelsedagspresent.

Jag tog nästan inga bilder under konserten, men här är iallafall en.

Nu i eftermiddag är det ny konsert. Inte lika kända 2-manna bandet Longkalsong kommer att spela för oss i Svenska Skolan. Sedan ska de faktiskt bo hos oss. Deras vanliga "sovfamilj" fanns inte tillgängliga denna gång, så ja, vi erbjöd dem en sängplats och en luftmadrassplats. De får slåss om sängen sedan. När jag berättade det för barnen igår trodde jag de skulle tycka det var både kul och spännande. Men nej då. Storasyster var inte alls så säker på att det var någon bra idé för "vi känner ju inte dem. De är ju främmande." Men hallå! Är detta min dotter?!? Jag försökte förklara att helt främmande är de ju inte, plus att om någon behöver hjälp så ställer man upp. Så enkelt är det. Tror jag behöver jobba lite mer på det här med att förklara (både i ord och handling) att det är viktigt med generositet. Och att ta vara på ögonblick, besök, upplevelser här i livet. Självklart med säkerhetstänk i ryggen, men man får inte låta "stranger danger" styra ens liv. Då kommer man sluta som en sipp gammal skrutt som bittert ångrar en massa som aldrig blev vare sig gjort eller sagt.

Vi får se hur det blir ikväll. Förhoppningsvis riktigt trevligt.

Bilden ovan är från förra gången Longkaslong var här i San Diego och spelade. Två år sedan. Och himmel så liten Lillebror var då!!! (på bilden längst ner till höger står han med sin kompis)

Nu kallar "gruvan" igen...
Ska försöka vara lite bättre på att skriva inge så det inte behöver dröja ytterligare två månader till nästa inlägg.
Ha en fin vecka!

torsdag 16 mars 2017

Lite för mycket just nu

Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög. Larmet blinkar hela tiden. Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "Hur FAN ska detta gå????"

Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne. Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring. Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem OM det skulle krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.

Nu är frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra. Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså. För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare... 

Den senaste tiden har mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit. Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.

Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?

fredag 10 mars 2017

Att läsa på två språk

Ögonblick som de här känns så fantastiska. På flera plan. Dels att de här två, mina Två Stora Kärlekar i livet, myser tillsammans. Det tror jag de flesta föräldrar som har fler än ett barn kan hålla med om. Just det att se sina barn komma överens och ha det roligt och mysigt ihop, det är något av det som värmer föräldrahjärtat allra mest. Dels att Storasyster som ju är född och uppvuxen här i USA inte enbart pratar utan även läser på svenska. Bamse var förövrigt den första svenska text hon läste. Hon lärde sig läsa Bamse på svenska innan hon knäckt läskoden på engelska. Svenska är ju på många vis enklare att lära sig när det kommer till läsning eftersom man inte har lika många olika bokstavskombinationer i svenska som på engelska. Alltså kombinationer av samma bokstäver men som uttalas olika beroende på orden de finns i. Så för Storasysters del tog det något längre innan hon läste på engelska efter det att hon lärt sig hur man ljudar och läser på svenska. Nu däremot är hennes läskunskaper i engelska mycket bättre än hennes svenska. Inget konstigt alls såklart. Hon älskar att läsa och gör det mycket och ofta. Den senaste tiden har det varit Harry Potter som varit den stora läsupplevelsen tror jag. Och hemma läser hon just nu den sista boken i serien. Men hon läser samtidigt böcker i skolan och jag vet att hon fastnat och tyckt mycket om serien "Wings of Fire" som handlar om drakar. Själv är jag så glad och tacksam över att hon liksom jag själv, upptäckt böckernas fantastiska värld, och numera kliver in i den varje dag. Just Harry Potter har för hela familjen varit en stor milstolpe också. Detta att hon läser böcker som jag och M också läst och älskat. Så vi kan prata och diskutera handling och personer i berättelsen. Så underbart! Självklart ser vi filmerna också. En ny film varje gång hon läst ut en bok. Vi ville att hon skulle läsa böckerna innan hon såg filmerna och det är något hon själv tycker är bra eftersom det händer så mycket mer i böckerna än i filmen så det är skönt att ha detta med sig när man ser filmen. Dessutom blir ju böckerna mörkare och mörkare och det känns bra att hon känner till sådant som är läskigt, obehagligt eller sorgligt innan hon ser det i filmversionen tycker vi. Det blir på något vis lite mindre otäckt då.



På svenska läser hon såklart lite enklare böcker. Men hon tycker om att läsa på svenska också. Det har hittills mest blivit Lassemajas Detektivbyrå, Nelly Rapp och serien om Jack som jagar övernaturliga varelser i Stockholm. Tillsammans har vi även läst klassiker som Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Via Svenska Skolan här kan hon ju även låna svenska böcker vilket är otroligt bra! En av våra svenska favoriter var "Ishavspirater" av Frida Nilsson. Den läste vi tillsammans och både Storasyster och jag tyckte om den. Den var Augustnominerad och jag förstår det. Väldigt speciellt skriven. Jag älskade språket och även hur man ofta fick fundera lite extra själv mellan raderna. 

Oavsett hur det kommer att gå med Storasysters läsning på svenska (det är ju lite svårare att utveckla just svenska läsförmågan eftersom den kommer i andra hand efter engelskan) kommer jag ofta på mig själv att hon har det så himla bra som behärskar två språk såpass väl som hon ändå gör. Att kunna läsa vissa böcker på originalspråk redan som barn är ju inte alla förunnat. Själv läste jag Harry Potter på engelska men i vuxen ålder. Det hade jag aldrig klarat av när jag var 8 år. Men framförallt är jag otroligt glad över att hon älskar att läsa. Oavsett språk. Länge leve böckerna!

måndag 6 mars 2017

TRE


I lördags fyllde Lillebror Tre. Kan knappt fatta att det redan gått tre år sedan den där mörka marsnatten i NYC. Då jag vaknade vid midnatt av att vattnet gått i sängen. M hade just kommit hem från att ha firat en stor händelse med sitt jobb. När jag vaknade var jag inte ens säker på att han kommit hem, men han satt i soffan när jag kom ut ur sovrummet. Minns så väl han min när jag sa att vattnet gått. För återigen var det ju aaaaalldeles för tidigt. Lillebror var beräknad till Valborgsmässoafton, den sista april. Nu var det början av mars och jag hade samma dag varit på ett av mina frekventa gynkontroller för att mäta livmodertappen och kolla att allt såg ok ut. Och hade fått tummen upp av min gynekolog. Minns sedan hur M sedan lite i panik sprang ner till våra vänner på våningen nedanför och knackade på för att fråga ifall en av dem kunde komma och sova på vår soffa. Detta ifall Storasyster skulle vakna under natten och vi inte var där, eller om M inte skulle hinna tillbaka hem på morgonen innan hon skulle till skolan.


Efter mycket dramatik hit och dit med sprutor, "distress", "syrenedgång" och annat jag knappt minns så kom han till slut då Vår lilla Drakunge. Fast jag fick inte se honom alls innan jag kördes till uppvaket. Han var mycket "sämre" än Storasyster varit när hon kom och togs direkt till NICU. M följde med vilket kändes bra men fy f-n vad det var ensamt på uppvaket. Även om jag var lite "borta" den första tiden. På kvällen fick jag iallafall hälsa på. Fast se honom kunde vi ju inte riktigt. Ansiktet var täckt av cpap och slangar. Och ögonen var täckta av skydd mot UV-ljuset som han behandlades med i kuvösen mot sin gulsot. Så jag såg mest en liten näsa mittemellan mask och ögonskydd. Och såklart hans lilla tunna kropp täckt av kablar av alla de slag.

I en månad blev han kvar. Låg på tillväxt. Sedan fick han komma hem. Vilken lycka! Och av den där sköra, tunna lilla drakungen med de små små händerna har det blivit en rätt stor och mycket livlig 3-åring, med stark vilja, mycket envishet, och ett humör som skiftar i regnbågens färger. Just nu är det helt klart en utmaning att vara förälder till honom. Det trotsas mycket och ofta. Däremellan blir han arg över saker han vill klara men inte gör. Än. Och mellan allt detta är han den mest fantastiska lilla solstråle. Han kan säga de mest hjärteknipande saker och får oss ofta att skratta när han uttrycker både sin glädje, sina funderingar och sin ilska.

Vi firade inte med något stort kalas i år, utan bjöd hem de två familjer vi umgås mest med. Det blev himla lyckat. Det känns så fint att ha vänner där man umgås såpass mycket med barnen att man känner både dem och föräldrarna väl.

Lillebror gjorde precis som Storasyster gjort på sin 3-årsdag. Han väcktes av oss och var otroligt sur. Hahaha! Det dröjde en stund innan han tinade upp och kunde öppna presenterna. Storasyster hjälpte.


En av presenterna var en Hot Wheels Bilbana som man kan fästa i bord eller annat på lite högre höjd för at få en lutande ramp. Den hade vi mycket kul med sedan.


En Lego-monster truck som Storasyster fick bygga ihop fick han också


Den stora presenten var dock gömd under en filt...


...en CYKEL! Med pedaler! Jo, han har sådan koll nu på sin balanscykel att vi tyckte det kändes som om det var dags med en riktig cykel nu. Efter en hel del koll fastnade M för en Cleary. Detta var en av de absolut minsta "riktiga" cyklarna vi kunde hitta. Den är 12 tum och bara något större än Lillebrors balanscykel. 


Pedaler pedaler pedaler

Storasyster var också helt fantastisk under Lillebrors födelsedag. Hon hjälpte mig baka, och sedan dekorerade hon brownies, fixade egengjorda påsar av presentpapper till de små "party favors" jag handlat till barnen, hon roade Lillebror och hon fixade och donade.



Här är Storasysters fint dekorerade brownies


Sedan kom våra vänner


Lillebrors bästa kompis M


Härligt när ens vänner delar ens intressen




De stora barnen såg vi knappt till. De häll sig inne på Storasysters rum mest hela eftermiddagen




Tårtdags! Fast jag och Storasyster hade inte bakat någon "riktig" tårta utan valt att göra en Semmelkladdkaka. Galet GOD!!!! Och superenkel!


 
Ena familjen stannade kvar på kvällen så vi beslöt oss för att ta hem middag. Mex.


Men när alla gått hem var vi rätt slutkörda hela familjen. Storasyster ville gärna läsa godnattbok för Lillebror så det gjorde hon innan han skulle sova. Finingarna!! 


Idag är hans första dag i sitt nya rum på dagis. Preschool. Troligen kommer det inte bli sås tor skillnad rent praktiskt för han har tillbringat mycket tid de senaste 3 veckorna i det rummet. Som en övergångstid. Och han har älskat det. Så det känns bra. Vår stora lilla kille. Vår Drakunge. Vårt Fyrverkeri. Med Stort Hjärta och Stort Humör. Vi älskar dig!