måndag 27 februari 2017

Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd"Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.


Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.


Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.


Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.


På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.


Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss


Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!


Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes




Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.


I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 


För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 


I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.





I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.


På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!


På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!


Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....


 
Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.



 
Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.


Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

fredag 10 februari 2017

Ännu en Hans har lämnat oss - denna gång en Hans saknad av folk över hela världen

Nyligen skrev jag om då min egen pappa samt min svärfar försvann från livet här på jorden. Båda hette Hans. Nu har ytterligare en Hans lämnat oss. Denna gång en Hans som var vida känd och oerhört omtyckt, uppskattad och högt värderad för sitt engagemang, sin kunskap och sin enorma vilja att sprida denna kunskap. Hans Rosling. En man som jag inser fyllde en mycket viktig funktion i det mediaflöde som vi lever i idag. Någon som verkligen använder riktiga fakta. Inte #alternativa sådana. Hans Rosling var en person som tog data, statistik och bröt ner dem till siffror och bilder som vi alla kunde förstå. Kunde relatera till.

Media fick sig ofta en känga. För att de inte presenterar världen så som den faktiskt ser ut, baserat på de data Hans Rosling byggde sin forskning på (från FN, världsbanken och andra internationella organisationer). Jag älskar hans dialog med en dansk journalist (se Youtube klipp nedan) där han försöker förklara hur media endast plockar vissa händelser utan att ge hela bilden, genom att peka på sin egen sko och säga "Om du väljer att visa min sko, den är ju bara en del av mig. Den är jätteful. Det är ingen bild som representerar hela mig". Sedan förklarar han i andra intervjuer varför det är såhär. Helt enkelt därför att de positiva förändringarna i världen sker så långsamt. Men nyhetsmedia är gjort för att rapportera snabba förändringar.  Och dessa är ofta negativa. Så som naturkatastrofer, krig, epidemier. Men Hans Rosling menar att det ÄVEN är viktigt att ge oss alla en bild av det som faktiskt går framåt i utvecklingen. Annars ser vi inte helheten. Och därför måste vi, enligt Hans Rosling "förstå världen genom en grundläggande bra utbildning, och sedan lära oss följa upp de fakta som finns. Vi kan inte lära oss förstå världen genom media. Media är bra på att ge en känsla och fakta för små delar, men inte för helhetsförsåelsen".

Dessutom får både miljörörelsen och biståndsrörelsen en del kritik. Hans menade att man ofta är alltför inställd på sitt egen snäva intresseområde, och därmed inte heller ser helheten. Att man försöker sig på generella lösningar och strategier oavsett vilka problemen är i olika länder (eller även i regioner i ett och samma land) vilket såklart också gör att slutresultaten inte blir vare sig bra eller effektiva för de man försöker att hjälpa.

Hans intervjuad i dansk TV
(engelsk textning, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Flyktingkrisen - Syrien

(på svenska, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Den hållbara utvecklingen och Miljön

  (på engelska, publicerad 2010, ca 11 minuter)

Den extrema fattigdomen i världen och hur den förändrats 
   (på engelska, publicerad 2015, ca 5 minuter)

Ett av Hans "TED Talks" 

  (på engelska, publicerad på Youtube 2014, ca 20 minuter)


Att han även var oerhört begåvad vad gäller att framföra och presentera dessa data på ett sätt som fick oss att både skratta och tänka efter lite extra, gjorde att hans arbete var ännu viktigare. För i dagens brus handlar det ju inte enbart om att få fram viktiga data. Lika viktigt är det att få ut dem till världen

Hans använde sin egen karismatiska personlighet tillsammans med lådor, legobitar, fantastiska visuella presentationer (utvecklade och framtagna av Gapminder, den non-profit organisation som Hans själv är en av grundarna till) och till och med svärdslukning (!) för att försöka få oss att förstå. Att hans budskap oftast är positivt är även något som känns fantastiskt upplyftande. I en tid när det mesta som kommer ut i media angående vår omvärld handlar om katastrofer och negativa fakta. Och självklart existerar dessa problem. Det är inget Hans Rosling förnekar. Tvärtom. Men han menar att om man inte har rätt fakta och ser vad som är problem och vad som inte är det, så kan man heller inte lösa de problem som finns. Till viss del för att man fokuserar på fel saker. För att kunna hjälpa på bästa sätt, lösa problem som finns så MÅSTE man veta vad som är problem och hur de bäst ska kunna bekämpas. Annars slösar man både tid, resurser och energi på helt fel saker. Vilket slutligen resulterar i att de verkliga problemen inte blir lösta.

Ni som inte sett dokumentären om Hans Rosling på SVT Play - gör det!

Och så finns självklart alla olika Youtubefilmer med Hans Roslings olika framträdanden. TED talks. TV-framträdanden. Gala-framträdanden. SE DEM! Och vill ni veta mer om Gapminder så kolla in deras hemsida. Helt fantastiskt vilken tillgång på data som finns där. Att ta del av helt gratis. 
Jag läste så sent som i morse att UNICEF fått in över en miljon kronor till minne av Hans Rosling. Något som känns fantastiskt fint. Dessutom kommer en ny fond i Hans Roslings namn att startas. Pengarna i denna kommer att gå till att göra det möjligt för forskare att komma ut och fortbilda. Att sprida sin kunskap. Dela med sig av faktan. Så som Hans Rosling gjorde. Utbilda. Fortbilda. Så otroligt viktigt!

Nu hoppas jag verkligen att Hans Roslings arbete och livsverk inte kommer att dö med honom. Jag hoppas innerligt att det kommer att leva vidare. Vi behöver fler Hans!

Tack för allt du lärt oss Hans!



*) Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet:
Youtube.com
gapminder.org

tisdag 7 februari 2017

Ett år äldre

Ja, ytterligare en  sak som hänt och som får kategoriseras som något roligt och positivt är att jag fyllde år nyligen. Dagarna innan Lill-Kusinen kom till världen så blev jag ett år äldre. I år fyllde jag på en lördag vilket såklart känns lyxigt. Och jag blev väckt med skönsång, presenter och gratulationskort. Lillebror var mäkta lycklig över att det återigen var en "Fölsedaaa" och för hans del verkar det ännu inte spela någon större roll vem som egentligen fyller år. Det är lika kul oavsett. Jaja, nästa gång är det hans tur och jag hissar att efter det lär han ha fått smak för det där med en egen födelsedag, och att det smäller lite högre än andras...

Det blev en riktigt fin födelsedag. Storasyster och M fixade French Toast till frukost. Och efter en lugn morgon drog vi till stranden eftersom det äntligen var lite varmare väder igen efter vår relativt kyliga och regniga period. Eftersom klockan var närmare lunchtid blev det ett stopp på In-and-Out så vi tog med oss burgare och shakes som vi kunde mumsa på när vi kom till stranden. Strandlunch är inte helt fel.

Direkt efter morgongratulationerna i sängen


French Toast till frukost!


De här två alltså...

Strandlunch från "In-and-Out Burger" (en hamburgerkedja som inte finns på östkusten, men som vi numera gillar mycket)


Både Storasyster och Lillebror gillar Cheeseburgare och shake


Januari i södra Kalifornien - något jag verkligen lärt mig uppskatta och älska!


Norrut 


Vi satt intill livvaktstornet


Sedan gick jag och Storasyster en promenad längs med vattnet. Hon var modig nog att springa ut i en bit i vågorna. Kallt var omdömet, men inte för kallt för att gå och hoppa i strandkanten.


Min Älsklkingstjej och jag


Söderut


Senare gick Lillebror, Storasyster och M ner till ett vattendrag på stranden. Själv fick jag en skön stund i solen med mitt skissblock.



Fem smutsiga små fingrar, på en smutsig liten hand....

...och tår...

Väl hemma igen var det dags att inviga en av mina födelsedagspresenter. 
Jag fick nämligen en Sous Vide! Något M gått och funderat på länge. Sedan slog han till. Och ja vad ska jag säga??? Detta är ett helt fantastiskt redskap i köket! Lite av ett magiskt trollspö faktiskt. Födelsedagsmiddagen blev godare än godast, och under den senaste veckan har vi även testat att tillaga både torsk och lax med den vilket också blivit helt otroooooligt gott!


På tal om presenter så fick jag otroligt fina presenter som jag blev både överraskad och väldigt glad över. Framförallt eftersom jag inte alls förväntat mig några stora saker eftersom vi ofta inte ger varandra så mycket på födelsedagar och jul. Att de dessutom var lite annorlunda och kändes väldigt personliga samt inte alls var något jag kunnat drömma om gjorde det ännu roligare att få. Positiva överraskningar är alltid härligt.

Som sagt, den här nya kökskärleken fick jag ju - Sous Vide


Och eftersom vi är en familj med "naturvetenskap som gemensamt intresse" så blev jag extra glad och glatt överraskad av denna present. Jag kan nu få veta var mina förfäder kom ifrån. Hur de vandrat och ja, hur jag hänger ihop med dem helt enkelt. Ett enkelt DNA-test och sedan killevippen, så kan jag få ta del av min historia.


Av Storasyster fick jag det här otroligt fina "Pop-Up-kortet" som hon gjort helt själv.


Och med det kortet kom detta presentkort. En hel dag tillsammans med min Älsklingstjej där vi kan göra något tillsammans som jag själv får välja.


Och så detta! 
SÅ Fantastiskt ROLIGT! Jag har inte sett U2 sedan deras konsert i Globen sommaren -92! Vilket jag just nu inser är, Herregud... 25 (!!!) år sedan!
Att M gjort kortet själv var ytterligare en bonus. Så Roligt och Kreativt!
TUSEN TACK ÄLSKLING!
Maj. Can't wait....!


Så ja, en smått fantastisk födelsedag fick jag i år. Och jag hoppas nu att detta året blir bra trots allt som händer här och runtomkring i världen. Näste födelsedagsbarn som står på tur är ju Lillebror. Om lite mindre än en månad. Då slår han till och blir tre. Jag kan knappt fatta det. Så snabbt det ändå gått. 

fredag 3 februari 2017

Ny familjemedlem

Jamen jag måste ju också berätta att vi i dagarna fått en alldeles ny liten familjemedlem. En liten Februarikille.
DETTA är ju såklart det absolut allra STÖRSTA, mest FANTASTISKA och UNDERBARA som hänt på länge!!! En ny liten kusin har sett dagens ljus. På förmiddagen (svensk tid) den första februari kom han ut i världen. Vi har väntat de sedvanliga månaderna. Plus lite till. Så han var efterlängtad.

Jag har inte hunnit prata med familjen än. Tidsskillnader, jobb och annat krånglar till det. Men M pratade med sin syster samma dag som Lill-Kusinen kom och allt hade gått bra och de mådde efter omständigheterna fint. Det är ju ingen räkmackeflygning direkt det där med att föda barn, men jag är så glad över att de slapp några komplikationer. Nu har de fått komma hem och jag hoppas få prata med dem imorgon.

Här är han det lilla miraklet. Bilden är från Svägerskan.

Tänk vad fort man ändå glömmer hur otroligt SMÅ de är när de är såhär nykläckta. Och då är ju Lill-Kusinen ändå nästan 1.5 kg tyngre än vad både Storasyster och Lillebror var när de kom ut. Ryktet säger att han är en liten rödtott. Så gulligt. Nu längtar vi alla till att få träffa underverket. Sådana här gånger känns det jobbigare än vanligt att bo så långt bort.


Pippi i Julian

Det är så mycket som händer just nu att jag känner mig känslomässigt slut redan på morgonen då jag vaknar. Som om jag går runt i en ständig "fight-or-fligt-mode". Skitjobbigt på ren svenska. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Hur jag ska ta mig ur? Men ibland försöker jag att ignorera omvärlden (då framförallt den amerikanska....) och fokusera på allt som ju är både bra, bättre, bäst och fantastiskt i mitt liv. Så här kommer nu ett par inlägg i positiv anda.

Underbara, fantastiska och roliga saker som hänt den senaste tiden. Jag tänker ta dem i kronologisk ordning och börjar här med något vi gjorde i mitten av januari.

För ca tre veckor sedan åkte vi till Julian för att den Pippipjäs som Storasyster varit med och spelat i (utanför House of Sweden i Balboa Park i höstas) även skulle sättas upp där. Man hade frågat arrangörerna om vi kunde komma till biblioteket i Julian för att spela pjäsen där som ett Pippi- och Astrid Lindgren-event som de ville anordna. Jätteroligt tyckte vi. Och det hela gick superbra. Trots att barnen inte spelat eller övat pjäsen sedan i oktober förra året mindes de nästan alla sina repliker. Jag blir så imponerad! Vi kom på förmiddagen för att de skulle hinna öva och sedan spelades pjäsen klockan 14 på eftermiddagen.

Biblioteket i Julian


Pippiböcker och även en bok om Astrid


Hela gänget innan repetitionerna började


Vi bjöds alla på lunch innan föreställningen


Lillebror kom med M lite senare - lagom till lunchen


Hela gänget (utom "fröken") på skolbänkarna i skolscenen


"Tommy" och "Pippi"


Precis innan de skulle gå på scenen


Så började det...


Pippi på golvet i klassrummet drog igång en del roade skratt från publiken

Efteråt ännu en gruppbild


Tittut! Lillebror ville vara Pippi en stund


Händelsen hamnade på framsidan på lokaltidningen i Julian

Barnen var otroligt duktiga och det hela blev väldigt uppskattat. Alla i pjäsen är ju barn från Svenska Skolan här i San Diego och det kändes roligt att skolan kunde representeras på ett så fint sätt. Även "fröken" är musiklärare i Svenska Skolan, och hon är även mamma till "Tommy".
Efteråt bjöds det på fika. Självklart var det äppelpaj (Julian är känt för sina äppelodlingar, äppelpajer och äppelmust) samt svenska pepparkakor.

Det känns även extra roligt att Storasyster tänjer sina gränser lite. Hon är ju ganska blyg och kan tycka det är jobbigt att stå upp och prata inför folk, men detta tyckte hon var "både läskigt och roligt". Jag tror verkligen att det är bra om man ibland kliver ut ur sin s.k. comfort zone och provar lite nya saker. Känslan efteråt när man känner att man klarat av det och det gått bra är enorm, och man växer på så många sätt. Och jag kan säga att det var en trött, men glad och STOLT tjej jag körde hem med efter framträdandet i Julian.